Koisti

Jag är väl inte på det bästa humöret just nu, och det har sina orsaker.

Funderingarna ligger i vad som gör att dåliga saker oftast händer goda människor och inte tvärtom. Nu är det en närstående människa som ligger i cancer, och läkarna kan inget mer göra. Han var en underbar make, far och vän och nu är hoppet ute. 58 år gammal. Ska man behöva dö ung?

Samma med min moster, 36 år gammal. Och morfar, 72 år, men hade kämpat med det i många många år. Alla de tre hade familjer, makar, makor, barn och två av dem barnbarn och morfar till och med barnbarnsbarn. De hade inte gjort något ont i livet, de hade aldrig dödat någon, aldrig skadat någon med flit. Varför straffas inte de som borde straffas? Våldtäktsmän, pedofiler, mördare?

Det är så jävla orättvist och man kan inte göra något åt det, och det är det som gör ondast. Att veta vad man vill men att man inte på något möjligt sätt kan nå upp dit. Att se människor vi älskar tyna bort, medans vi önskar att all vår kärlek och smärta vi känner för dem och med dem ska få dem att stanna kvar. Men det funkar inte så, ingen medicin eller hur många doser av kärlek vi än ger dom biter tillslut. För mig dör en bit av mitt hjärta varje gång jag får höra om cancer, för det är så himla vanligt, och det är inget vi kan göra åt det.