Koisti

Vi hade minnesstund för vår Erik igår, två underbara timmar där vi fick dela våra minnen och berätta om våra känslor för varandra. En stund där alla fick sörja lika mycket, där varje människa fick säga sitt.

Erik fattas i varje hjärta, och saknaden tar på. Men att få dela sorgen med varandra gör att det känns lättare, lite bättre, och som att man får en möjlighet att visa sina känslor inför andra. Att andra inte dömer en bara för att man var nära.

Jag vet att Erik finns med oss, och även om han inte visar sig så flyger han omkring våra huvuden och försöker hjälpa oss genom sorgen. Att tro att han fortfarande är med oss gör det lite lättare, och ett smygande leende kom över mig igår när det började storma just innan minnesstunden. Kan det vara Erik som vill visa sig måntro? Det var också en otrolig lättnad att se bilder med han och jag på - en liten baby och en stolt treårig Erik, det visar inget annat än kärlek.

Jag tänker på honom varje minut, och jag sänder tankar till alla dem som kände honom.
Vi saknar dig, varje minut av dagen.
Ha det bra i himlen!

/ Sofia.
 

ERIK KOISTINEN 88-04-29 † 09-04-13

Jag fattar det inte... Jag vill inte förstå... hur en sån underbar människa kan ryckas från oss så snabbt. Jag finner inte ord som kan beskriva den sorg och saknad som uppbringas i en sånhär situation. Ilskan, tårarna, alla känslor, det bara bubblar och tjuter och kroppen är ut och in och man vet inte vad man ska ta vägen... man vet inte vilken som är den rätta vägen att gå.

Du var en livsnjutare Erik, du tog för dig så lite med gav så mycket... ingen människa har något ont att säga om dig och att du är borta sätter spår i varje människas hjärta, även de som inte kände dig har blivit berörda. Mina ord gör ingen skillnad, de får dig inte tillbaka, men på nåt sätt måste jag lufta, vädra alla känslor som kommer, och jag vill även berätta hur mycket alla omkring dig älskade dig.

Du vet, man är inte Koistinen för intet, vi håller ju alltid ihop och tar alltid hand om varandra, och på samma sätt har du tagit hand om mig under de 18 år jag funnits. När vi kom och hälsade på och jag bara var en liten liten baby höll du mig och var så stolt över din nya, fina kusin... så mamma lät dig hålla mig, lilla Erik, tre år med runda glasögon... glasögonen gör dig till den du var. Du hjälpte alltid till om man hade problem, du lärde mig leka, vi gjorde filmer och det var du som gav mig insikten att man måste leva livet för att verkligen ha ett liv... De första ölen fick jag av dig, de första festerna var med dig... att smygdricka öl hade du också gjort, och klart man måste föra traditionen vidare, inte sant? Alla låtar vi sjungit på midsommar och fester... det kanske inte alltid lät perfekt men vi sjöng låtar vi tyckte om och vi gjorde det för en enda sak... att visa att vi kan göra nåt tillsammans...

För aldrig har jag varit intresserad av bilar som du varit, och inte har du velat leka med barbiedockor som jag, men vi har alltid umgåtts som vänner ändå, och jag var alltid skyddad av dig, vi har alltid haft roligt tillsammans och det spelade ingen roll vad vi gjorde... Att aldrig få se ditt vackra leende, att aldrig få skjutsa tillbaka alla de gånger du varit chaufför till mig och att inte hinna bjuda igen de öl du bjudit mig på... att inte få visa min kärlek som kusin till dig på riktigt. Vi skulle haft många fina år framför oss, både för oss själva och tillsammans, men nu måste jag och alla andra klara oss utan dig.

Skratta kan jag inte just nu, och tårarna bränner nerför mina kinder. Jag är absolut uttorkad och kroppen värker av varje andetag, men det är ändå inte mig det är mest synd om. Jag tänker på hela din familj, alltså dina närmaste, Johan, Magnus, Sanna, Marie och Lennart. Och jag tänker hela tiden på Martin... mest på Martin. Du måste vaka över honom Erik, det var inte bra av dig att lämna honom nu... så se till att hålla ett öga på honom, besök honom så ofta du kan och berätta att alla omkring honom älskar honom... för det gör vi ju!

Du gav alla sån lycka, du lät alla vara som de var, och du accepterade saker på ett sätt ingen annan kan. Du hade inte en enda ovän, och alla ville känna dig. För vem vill inte känna en ängel, en lyckospridare och en glädjebomb? Du var allt som alla ville vara, du hade de kvaliteer som alla fina människor ska ha. Du levde för dagen, du lät inget ögonblick gå till spillo. Alla som läser det här vet, alla som kände dig förstår. Du var en underbar, älskad och fantastisk människa, och bakom din smutsiga mekaroverall gömde du vingar, du var verkligen en ängel. Du kommer hitta din rätta plats i himlen, och bli den bästa av dom alla. Sitt på ett moln och vinka till mig, jag ska se dig, och varje gång jag öppnar en Lapin Kulta ska jag dricka den för dig, titta upp mot himlen och vinka tillbaka.

Jag saknar dig kusin, jag hoppas du får sova sött i den sista vilan.
Du saknas oss alla, det gör ont i varje människas hjärta, du var för ung för det här.
Vila i frid älskade Erik Koistinen, du finns föralltid med oss.

Min kära vän frida var på maskerad i helgen, och hon var så sjuuuukt söt!



Jag ska också styra maskerad nångång snart, så himla mysigt! Men imorn blir det iallafall cocktailparty med frisörbrudar och stylister, bild kommer förhoppningsvis!

Puss
/ Koisti.

Eftersom min kamera är trasig får ni en webbis istället. Såhär söt var Sofia idag när hon smilade lite gulligt och hade lockat håret på en sida. På andra sidan befann sig en inbakad fläta, ej lika vacker, haha.



Dessutom var de här skorna perfekta. Snart mat!
/ koisti. ♥

Mina två hjärtan sitter och sjunger heaven samtidigt som jag sitter här och klickar runt. Verkligen heaven vill jag lova.

Det är allt jag vill säga med min fredag, kyss.



/ Koisti. ♥

Alltså det finns så sjukt mycket på min vill-ha-lista så jag vet inte var jag ska börja. Men det jag riktigt behöver är en ny mobiltelefon och en ny kamera, de här två har jag kikat på.



Jag vill att kameran ska vara lättanvänd, liten och utan massa konstigheter. Dessutom har jag hört att den här ska ta väldigt fina bilder, och färgen är ju helt underbar! Koisti-vänlig helt enkelt ;) 1290 :-

Min mobiltelefon behöver inte ha så många extrafunktioner förutom att den ska ha en hyffsad kamera och ha bra samtalsljud från både mottageren till mig och tvärtom. Så den här fina är nog helt okej för mig tror jag. 1949 :-

Båda två är från elgiganten.

Nu är bara frågan vem som ska bidra med 3200 :- ? :) Man får väl hoppas att nån utav dom dyker upp i ett paket på min födelsedag, som för den delen bara är 27 dagar bort. 23 april, that's my day!
Nu ska jag lägga mig ett tag, har vart hemma och mått illa hela dagen, men det börjar kännas bättre nu.

Pusspuss
/ koisti. ♥

Sofias kamera är trasig, därför kommer inga bilder komma upp på ett tag, jag är ledsen.
Bilderna från lördagssminkningarna och festen är helt försvunna, och jag kan inte hitta igen minneskortet.


Jaja, är huvvet dumt...

Puss

/ koisti. ♥

Fyra sminkningar på G - ska bli sjukt kul! Det är helt underbart att göra det man älskar mest och samtidigt tjäna pengar på det. Nu ska jag ha en mysig fredag. Ciaao!

Det här blev förresten beställt förra veckan: Startkit från i.d. Älskar.

En underbar dag, underbara människor och en massa härligt skratt, så var det idag och så önskar jag att alla dagar skulle vara. Att se sole stråla, att höra fågelkvitter från en klarblå himmel och att få en chans att njuta av livet, det är så himla underbart. Vårens första tecken får en verkligen att uppskatta ljuset och härligheten som den för med sig.

Jag har inte hört ett enda klagomål på någonting, och livet känns lätt när allting leker.

Jag älskar sol, värme, kärlek och skratt, och jag hoppas på en underbar sommar.






bilden är från sommaren 07.

Och Sofia har en underbar dag av jobb framför sig! :)

Skriver sen!

Pussar.

/ koisti.

Kinda bad update, but hey, I've been busy!

Ska vi börja med ett inlägg med rut mfl bilder?
För de som är fresh ones på bloggen kan jag ju berätta att vi i HV2D har ett samarbete med Rut mfl i Umeå, och vi gör lite olika småjobb åt dem. Oftast blir det levande skyltdockor som patrullerar fönstren, men vi brukar även pyssla lite inne i butiken och marknadsföra vårt klädmärke, SMS ( Stylist Med Spa ).

Tanken med SMS är att vi får kläder från Rut som är reklamerade, och vi fixar till dem på det sätt vi tycker är bäst, sen tar de ut det till försäljning igen. För mer bilder och information, kolla klassbloggen www.hv07d.blogg.se.

Nåväl, i lördags var det dags igen, och jag och Nina satt i butiken i ca 3 timmar och pratade med folk som gick förbi och gjorde små broscher osv, medans Emelie, Louise och Evaline stod i skylten.


Nina framför SMS kläderna.

Mys

Emelie och Louise

Nina pysslar på

Evaline och Louise - snyggare skyltdockor än vanligt don't you think ? ;)

Evaline och Louise

Yeah, that was what we did, gick superbra, och folk gillade verkligen kläderna vi gjort om så det var riktigt kul!

/ koisti. ♥

Jag är väl inte på det bästa humöret just nu, och det har sina orsaker.

Funderingarna ligger i vad som gör att dåliga saker oftast händer goda människor och inte tvärtom. Nu är det en närstående människa som ligger i cancer, och läkarna kan inget mer göra. Han var en underbar make, far och vän och nu är hoppet ute. 58 år gammal. Ska man behöva dö ung?

Samma med min moster, 36 år gammal. Och morfar, 72 år, men hade kämpat med det i många många år. Alla de tre hade familjer, makar, makor, barn och två av dem barnbarn och morfar till och med barnbarnsbarn. De hade inte gjort något ont i livet, de hade aldrig dödat någon, aldrig skadat någon med flit. Varför straffas inte de som borde straffas? Våldtäktsmän, pedofiler, mördare?

Det är så jävla orättvist och man kan inte göra något åt det, och det är det som gör ondast. Att veta vad man vill men att man inte på något möjligt sätt kan nå upp dit. Att se människor vi älskar tyna bort, medans vi önskar att all vår kärlek och smärta vi känner för dem och med dem ska få dem att stanna kvar. Men det funkar inte så, ingen medicin eller hur många doser av kärlek vi än ger dom biter tillslut. För mig dör en bit av mitt hjärta varje gång jag får höra om cancer, för det är så himla vanligt, och det är inget vi kan göra åt det.

Fullt normal. Jag skyller på att jag bor i Guds rövhål - Robertsfors.

Jag lever ett underbart liv. Jag vaknar varje dag med tanken, idag blir bättre än igår, och igår var bäst.

Genom att hitta de små glädjeämnena växer jag som person, och att göra andra lyckliga tillsammans med mig är den mest fantastiska känslan i världen. Genom att se livet speglas i ljus och inte mörker, ger alla saker ett nytt sken. Visst har jag det jobbigt ibland, men för att veta att man har det bra måste livet vara tungt ibland, då uppskattar man saker på ett annat sätt och utvecklas samtidigt som person.

Alla säger att jag är "mamma" åt alla andra, och det är för att jag känner mig stark i den rollen, att få människor att känna sig trygga och nöjda är en del av mig. Jag har aldrig varit den som klankat ner på andra, för då mår jag bara dåligt själv. Att visa uppskattning och kärlek är det bästa sättet att vara en bra människa.

Tro hopp och kärlek är de starkaste orden i världen, och genom att tro på livet hoppas på förändring och genom att älska andra kommer man så mycket längre.

Älska dagen och händelserna i den, disponera dina sekunder och plocka fram det vackra i vardagen. Tänk att varje morgon du vaknar upp är en ny utmaning och att du ska klara den på bästa sätt. Positivitet speglar av sig, ett leende smittar och kärlek återgäldas.

Tänk på de här sakerna och väx som människa. Det har jag gjort.
/ koisti. ♥

Mycket att göra på slutet och lite tid att blogga - det blir lätt så.
Hade begravning för farfar igår iallafall, och det var skitjobbigt, som sig bör.
Det var iallafall en fin stund vi fick tillsammans och det var en bra chans att ta ett sista farväl.



Jag kommer alltid älska dig farfar - vila i frid.

Att man aldrig någonsin lär sig, men man får väl skylla sig själv antar jag!
Lördagen var vild och grymt rolig - som alltid med Fia. Krille och Stefan gjorde inte saken värre precis, vi är bra på det där att ha kul. Bilder kommer vid ett icke bakissmittat tillfälle. 

Pusspuss
/ koisti.  

För jag är klar med analysen, för jag är klar med analysen, för jag är klar med ANALYYYYSEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRA!

Uppgiften var följande: Välj tre bilder, skriv en argumenterande och beskrivande text till varje bild, och granska reklam ur annorlunda synvinkel.
Kul uppgift! Första bilden ja... andra och tredje blev bara ordbajs alltihop, menmen :) Bara att ta nya tag!

Det första jag ska greppa är tandborsten, för jag är sjukt trött och vill bara att tandtrollen ska gå och lägga sig. Mina tänder är heliga. Iallafall tills jag är 20 och det inte är gratis att gå till tandläkaren längre.

Huvva, jag är snart gammal.
Sov gott iallafall.!
/ koisti. ♥