Koisti

Vi hade minnesstund för vår Erik igår, två underbara timmar där vi fick dela våra minnen och berätta om våra känslor för varandra. En stund där alla fick sörja lika mycket, där varje människa fick säga sitt.

Erik fattas i varje hjärta, och saknaden tar på. Men att få dela sorgen med varandra gör att det känns lättare, lite bättre, och som att man får en möjlighet att visa sina känslor inför andra. Att andra inte dömer en bara för att man var nära.

Jag vet att Erik finns med oss, och även om han inte visar sig så flyger han omkring våra huvuden och försöker hjälpa oss genom sorgen. Att tro att han fortfarande är med oss gör det lite lättare, och ett smygande leende kom över mig igår när det började storma just innan minnesstunden. Kan det vara Erik som vill visa sig måntro? Det var också en otrolig lättnad att se bilder med han och jag på - en liten baby och en stolt treårig Erik, det visar inget annat än kärlek.

Jag tänker på honom varje minut, och jag sänder tankar till alla dem som kände honom.
Vi saknar dig, varje minut av dagen.
Ha det bra i himlen!

/ Sofia.